Och så var man hemma i den trygga, svinkalla lägenheten igen efter en dag av tokigheter
- mest smärtsamma såna...

---

Jag vet, och erkänner att jag egentligen alltid varit en ganska klantig person.
Jag är en såndär person som aldrig lyfter tillräckligt på fötterna när jag går, och snubblar mellan var fjärde steg.
Jag slår i tårna i bordsben och jag slår i huvudet i köksluckor (trots mina ynka 57 cm)

Idag måste jag slått personligt rekord i klantighet och jag vet inte riktigt om jag ska vara stolt eller om jag seriöst borde kolla upp om någonting saknas eller är skadat där uppe där motoriken och allt annat sitter.

Dagens olyckor:

• Dagen börjar med att jag bränner bägge öronen med min minimini plattång.
• Blir påkörd av en galen tant i en vit volvo påväg till willys för att handla lunch - resultatet blev stukat knä
• Ramlar i trapphuset med två tunga matkassar och slår i det andra knät också

Nu sitter jag här i min lägenhet som en invalid.
Min gångstil är inte den tjusigaste att titta på men förmodligen ganska underhållande. Har bestämt mig för att inte gå en milimeter ifrån lägenheten på några dagar...