Diktstund: "Konsten att ta farväl"
Jag följer dig till dörren
noggrant räknar jag varje steg du tar
- idag var det nio, ett steg längre än vanligt
Jag måste klämma in naglarna hårt i handflatorna för inte tappa fattningen
ty ditt bakhuvud gör mig alltid så svag
För var sko du drar på blir luften allt tjockare, tyngre
- andnöd och panik
Du tar på dig jackan, ovetandes om att jag dör lite för var knapp du knäpper
En kyss farväl
den sista för ikväll
- ser du inte hur jag lider?
Jag vill kväva dig i mina armar
slita ut ditt hjärta för att skriva in mina initialer
- älskling, jag skulle kunna såga av dina ben bara för att slippa se dig gå igen
Ändå står jag kvar
låter dig le mot mig innan du stänger dörren bakom dig
Jag hör hur du visslar
det välkända ekande ljudet som tyder på att allt är bra, vi är bra
Den slutliga bekräftelsen som får mig att kunna andas igen.
Med mina sargade handflator tryckta mot dörren,
ståendes lätt på tå,
följer jag dig leendes med blicken genom titthålet
- det har jag alltid gjort
Med lika trevande steg som när ett barn just lärt sig gå
sätter jag mig ljudlöst ner i soffan
för att sedan räkna timmarna tills vi kommer att ses igen.
noggrant räknar jag varje steg du tar
- idag var det nio, ett steg längre än vanligt
Jag måste klämma in naglarna hårt i handflatorna för inte tappa fattningen
ty ditt bakhuvud gör mig alltid så svag
För var sko du drar på blir luften allt tjockare, tyngre
- andnöd och panik
Du tar på dig jackan, ovetandes om att jag dör lite för var knapp du knäpper
En kyss farväl
den sista för ikväll
- ser du inte hur jag lider?
Jag vill kväva dig i mina armar
slita ut ditt hjärta för att skriva in mina initialer
- älskling, jag skulle kunna såga av dina ben bara för att slippa se dig gå igen
Ändå står jag kvar
låter dig le mot mig innan du stänger dörren bakom dig
Jag hör hur du visslar
det välkända ekande ljudet som tyder på att allt är bra, vi är bra
Den slutliga bekräftelsen som får mig att kunna andas igen.
Med mina sargade handflator tryckta mot dörren,
ståendes lätt på tå,
följer jag dig leendes med blicken genom titthålet
- det har jag alltid gjort
Med lika trevande steg som när ett barn just lärt sig gå
sätter jag mig ljudlöst ner i soffan
för att sedan räkna timmarna tills vi kommer att ses igen.
Du vet vem :-)
Du kan verkligen skriva dikter!
Trackback