Diktstund: "Minusgrader i betongland"
Jag står fem meter från marken
balkonggolv med helteckningsmatta
Blickar ut över ett kritvitt betongsamhälle
andas ut molntussar i minusgraderna
tappar känseln i mina fingertoppar
Står bara en meter ifrån dörren
öppningen som för mig till trygghet
vägen till lugnet och en sömnig kropp
kärlek och uppvärmda sängkläder
härifrån kan jag se hur du sover
Svävar hundra meter upp i luften
minusgrader kysser kinderna röda
snöflingor tränger innanför mina kläder
men innanför hy och kött brinner jag
ty hela min kropp är så fylld av dig
Trackback