Diktstund: "Fjärilar"
släpandes, stapplandes
stegen rullar på i halvspringande takt
Solen håller på att gå upp
tidig måndag
06:46
Höstluften klöser mig i halsen
likt en halstablett som börjar värka
svalt och skönt
känslan av istappar i svalget.
Jag stressar
nervositeten kittlar långt in i magen
fjärilar sägs det
äcklad
En grå rosthög på parkeringen
min skrothäst
skrapar bort frost på rutan
- 1 grad
ratten trollar bort känseln från fingertopparna
uttorkad hals, skakiga knän
och likt knivar skär fjärilarnas små vingar upp mitt inre
Jag kör för fort på isiga vägar
plattan i botten
utan att inte riktigt veta vart jag ska
150 km/h
likt hjärtat som pumpar så jag får svårt att koncentrera mig
Blir guidad genom stans labyrinter
över en bro
in bland sorgsna betonglådor
drar handbromsen, nyckeln åt vänster
pulsen slår mig medvetslös
går framåt som i trans
trots att jag vill springa iväg innan jag blir upptäckt
En blick
smilgropar i vänster kind
nervöst tramp i gruset
jag i ditt våld nu…